En brokig skara individer och en rad dramatiska händelser skildras genom en flickas starka minnesbilder från Italien på 1950- och 1960-talet.

Nadia Scapoli berättar mycket livfullt om sin familjs och andra släktingars sorger, bedrövelser och glädjeämnen rakt och levande med såväl humor som värme.

Vi hamnar på en främmande plats och mitt i en miljö där man under läsningen obevekligen fascineras av hur människörna där och då levde sina liv.